Energiska ardennern

För några år sedan skulle jag vara duktig och sätta gula små varningsskyltar på eltråden mot gatan till. Det sägs att man ska varna allmänheten om man har elstaket nära en väg. Jag gick till lokala lanthandeln och hittade två dammiga paket runda gula plastmarkeringar. Tjejen som sålde dem sa att de nog hängt där ett tag - och vi skojade lite om det.

På eftermiddagen hängde jag upp en rund markering på tråden mellan varje stolpe längs vägen, dvs 21 st markeringar. Stolparna var kraftiga telefonstolpar med en vit snörestråd på insidan och en tunnare järntråd på utsidan. Anledningen jag hade två var för snöretråden började bli gammal och jag litade inte på att den skulle hålla.

Nästa morgon så tittade jag ut över staketet och alla markeringarna var borta! Vad hade hänt?! Vid närmre undersökning såg jag att alla markeringarna fanns - men nu på marken. Eftersom marken varit fuktig under natten så hittade jag även ett stort ardennerhovavtryck under där markeringarna suttit. Alltså hade mitt ardennersto (som älskade att busa) med tänderna nypt av alla markeringarna utan att få ström i sig. Om ni någonsin sett en ardenner på nära håll så är det ganska beundransvärt med tanke på hur stora huvud och läppar de har.

Nästa dag gick jag tillbaka till tjejen i affären och förklarade att jag var lite besviken för de fungerade inte alls. Hon såg förbryllad ut tills jag berättade historien. Hon fick sig dagens bästa skratt iallafall. Sen dess har vi struntat i markeringar vid vägen.


Bloggandet - here we go!

Lantliv - kan det vara något att skriva om? Kanske, kanske inte. Det händer så mycket komiskt, tragiskt, trevligt, jobbigt, skrattretande, irriterande, idiotiskt och helt underbara saker på en gård på landet. Folk som inte bor såhär kan ju omöjligt gissa sig till alla konstiga saker man är med om här - så jag tänkte skina lite ljus på detta ämne.

Lantidyllen finns ju visad i en mängd inredningstidningar och liknande. Kvinnor i härliga vita skira sommarklänningar med rentvättat hår och en läcker flätad korg med de senaste hemmaodlade grönsakerna som ska tillagas i det stora lantköket där kulinariska läckerheter ska födas. Hästarna, rena och fina, står gulligt i det höga gröna gräset i bakgrunden och njuter av solens strålar.

Okej... på vilket sätt kan denna bild vara missledande då? För det första - jag har också en vacker skir vit sommarklänning - men tar jag på den och går utanför huset - så nog står jag snart och håller i en sak som gått sönder eller en blomkruka som stod på fel ställe. Vit klänning är vit i cirka 10 minuter sen är den vit med lantliga fläckar på. Rentvättat hår funkar ju såklart - så länge man har hållit vedeldningen igång så det finns varmvatten.

En korg med hemmaodlade grönsaker låter ju läckert - och har man tid att odla något när inte häststallet ska mockas, maskinerna lagas, barnen köras, jobbet (jo ni vet det jag tjänar pengar på, dvs reklambyrån) skötas, mat lagas, huset städas, etc... så kan man ju odla grönsaker. :-)  Jo, såklart är jag lite ironisk här. Man KAN men då ska man nog inte vara ensamstående och ha en gård på 25 tunnland.

Hästarna - underbara varelser - har säkert slut på vatten, behöver motioneras, har gått igenom ett stängsel eller nått annat vilket gör att man inte kan ha den där vita romantiska klänningen på sig till att börja med.

Men - trots att jag låter lite negativ här - så har lantlivet (på riktigt då!) en helt annan charm än den som visas i tidningar. När hunden lägger huvudet på sned i ens knä och vill gosa, eller en kall vintermorgon när solen lyser och snön gnistrar, eller en ridtur med dottern och våra hästar en härlig vårdag då solen skiner. Det är DE sakerna jag tänkte berätta om i denna bloggen - det där som INTE visas i tidningarna.

Stallbacka Gård - brottsplatsen.


Välkommen till min nya blogg!

Jag är en kvinna i de övre 40 åren som bor på en gård i Skåne. Jag är ensamstående med 2 härliga tonårsbarn - Tom, 18 år och Emma 16 år. På gården bor även 5 hästar, varav 4 är våra, två hundar en katt och en bunte höns. Livet på landet är ibland en dans på rosor men ibland ett rent helsike. Man kastas mellan att njuta av alt det vackra och stoppa huvudet i en maskin som gått sönder.

Jag tänkte försöka skildra lite av hur livet kan te sig på en gård på 2010-talet. Jag har egen reklambyrå så jag jobbar mestadels hemifrån. Gården är alltså "bara" en hobby. Hoppas ni hittar något läsvärt här - och kommentera gärna!

RSS 2.0