Dagen då inget blev gjort
I lördags så skulle mina goa föräldrar köra de 5 milen till mig för att hjälpa mig när jag sågar ner lite träd i min skog. Skogen behöver gallras lite och jag behöver ved till nästa vinter. Mina föräldrar är alltså 83 och 77 år - men pigga och alerta som pigga 60-åringar. Det har alltid rört sig mycket. De brukar hjälpa mig att dra ur timmret ur skogen åt mig.
För att underlätta inför dagens arbete så hade jag förberett en pulka med en stor låda på med alla redskap vi behövde ha med oss. Motorsåg, hjälm, timmersaxar (som man lyfter/drar timmer med), rep, första hjälpen, etc. Jag hade även filat motorsågskedjan och fyllt på med bensin och olja. Allt var klart.
Lördagen kom med strålande sol och kallt. Perfekt väder att jobba i och humöret var på topp. Mamsen och papsen var nöjda med att kunna byta om och sen gå iväg direkt. Inget väntande på en dotter som samlar ihop grejer och förbereder. Vi kom fram till skogen och jag försökte starta motorsågen. Vissa dagar kan det ta en stund innan den går igång första gången, men idag purrade den igång ganska direkt. Glad i hågen började jag såga - såklart började jag med ett ganska saftigt träd med. Sen hände inte mycket. Jag sågade och sågade men kom ingen vart. Trots att jag alltså filat kedjan innan så var den otroligt slö. Suck. Kanske var det så att den var otroooligt slö innan jag började fila eftersom jag sågat några torra och extremt stora stockar sist.
Mina snälla föräldrar står ju såklart och väntar. Vad göra? Jo, om jag skyndade mig hem hade jag hunnit köra till byn 7 km bort och få kedjan slipat (med maskin) innan de stängde för helgen. Jag joggade hemåt. Väl hemma funderade jag över om jag inte hade en ny kedja någonstans. Hade för mig att jag investerat i en sådan... Jodå! Jag hittade en fortfarande i en oöppnad påse. Jag joggar tillbaka till skogen och föräldrarna som börjat gå hemåt mig fick nu vända igen. Glädjen steg. Jag sätter mig på en sten och öppnar kedjeskyddet med viss möda. Jag tar av svärdet och byter kedjan. Nu ska bara kedjeskyddet (ett lock liksom) på också. Jahaaappp... Jag inser nu att jag tagit av skyddet med kastskyddet åtdraget vilket gör skyddet sen omöjligt att få på igen. Dubbelsuck.
För att muntra upp mig lite så slant jag med högerhanden medan jag trädde på den helt nya kedjan så jag hann skada 4 av 5 fingrar. Tur jag hade första hjälpen kitet med mig och en licensierad sjuksköterska (mamma) med mig!
Hemåt igen - och ut i verkstan för att se om jag hittar något verktyg att trycka ihop den enorma fjädern till kastskyddet. Jag höll på i c:a 45 minuter tills en plastbit gick sönder. Nu var det inget mer jag kunde göra. Allt hade gått åt skogen.
Mina föräldrar gick upp i skogen och hämtade hem pulkan igen och vi fick ge upp för dagen. Jag var arg som ett bi. Jag hade ju förberett allting sååå väl idag. Ändå ville ödet annorlunda.
Föräldrarna åkte hem. Jag tvättade såren på händerna (lär nog tappa ena nageln) innan jag gick ut för att ge hästarna vatten. Jag drog ut slangen till hagens vattenkar. När jag skulle gå över en eltråd och under en annan så fastnade foten i den nedre så jag ramlade rätt på rumpan... ajajaj.
Efter vattningen av hästarna så beslutade jag att bara precis gå in och inte göra något mer allt den dagen. Allt som kunde gå fel gick fel. Utom vädret!
För att underlätta inför dagens arbete så hade jag förberett en pulka med en stor låda på med alla redskap vi behövde ha med oss. Motorsåg, hjälm, timmersaxar (som man lyfter/drar timmer med), rep, första hjälpen, etc. Jag hade även filat motorsågskedjan och fyllt på med bensin och olja. Allt var klart.
Lördagen kom med strålande sol och kallt. Perfekt väder att jobba i och humöret var på topp. Mamsen och papsen var nöjda med att kunna byta om och sen gå iväg direkt. Inget väntande på en dotter som samlar ihop grejer och förbereder. Vi kom fram till skogen och jag försökte starta motorsågen. Vissa dagar kan det ta en stund innan den går igång första gången, men idag purrade den igång ganska direkt. Glad i hågen började jag såga - såklart började jag med ett ganska saftigt träd med. Sen hände inte mycket. Jag sågade och sågade men kom ingen vart. Trots att jag alltså filat kedjan innan så var den otroligt slö. Suck. Kanske var det så att den var otroooligt slö innan jag började fila eftersom jag sågat några torra och extremt stora stockar sist.
Mina snälla föräldrar står ju såklart och väntar. Vad göra? Jo, om jag skyndade mig hem hade jag hunnit köra till byn 7 km bort och få kedjan slipat (med maskin) innan de stängde för helgen. Jag joggade hemåt. Väl hemma funderade jag över om jag inte hade en ny kedja någonstans. Hade för mig att jag investerat i en sådan... Jodå! Jag hittade en fortfarande i en oöppnad påse. Jag joggar tillbaka till skogen och föräldrarna som börjat gå hemåt mig fick nu vända igen. Glädjen steg. Jag sätter mig på en sten och öppnar kedjeskyddet med viss möda. Jag tar av svärdet och byter kedjan. Nu ska bara kedjeskyddet (ett lock liksom) på också. Jahaaappp... Jag inser nu att jag tagit av skyddet med kastskyddet åtdraget vilket gör skyddet sen omöjligt att få på igen. Dubbelsuck.
För att muntra upp mig lite så slant jag med högerhanden medan jag trädde på den helt nya kedjan så jag hann skada 4 av 5 fingrar. Tur jag hade första hjälpen kitet med mig och en licensierad sjuksköterska (mamma) med mig!
Hemåt igen - och ut i verkstan för att se om jag hittar något verktyg att trycka ihop den enorma fjädern till kastskyddet. Jag höll på i c:a 45 minuter tills en plastbit gick sönder. Nu var det inget mer jag kunde göra. Allt hade gått åt skogen.
Mina föräldrar gick upp i skogen och hämtade hem pulkan igen och vi fick ge upp för dagen. Jag var arg som ett bi. Jag hade ju förberett allting sååå väl idag. Ändå ville ödet annorlunda.
Föräldrarna åkte hem. Jag tvättade såren på händerna (lär nog tappa ena nageln) innan jag gick ut för att ge hästarna vatten. Jag drog ut slangen till hagens vattenkar. När jag skulle gå över en eltråd och under en annan så fastnade foten i den nedre så jag ramlade rätt på rumpan... ajajaj.
Efter vattningen av hästarna så beslutade jag att bara precis gå in och inte göra något mer allt den dagen. Allt som kunde gå fel gick fel. Utom vädret!
Kommentarer
Trackback
