Blodspår
I går var det svårt att gå ur sängen. Kyla, kyla, kyla... men varmt i sängen! Till sist studsade och hoppade hundarna Xy och Peppe (Pepsi) så glatt att man smittades av deras glädje. Upp och åt frukost innan heloverallen åkte på och hästarna släpptes ut. Därefter tändes sedvanliga vedpanneelden och vår vana trogen så brukar hundarna rastas efter det. Fast denna dag såg jag konstiga röda fläckar i snön. När jag kollade hundarna så hade den 3-åriga spralliga hunden Xy ett sår på ena bakbenet så blodet stänkte ut. Suck... Det bekom inte Xy ett dugg - hon ville helst ut på vanliga morgonpromenaden ändå. Såret blev tvättat och hon fick ett bandage på. Hon fick sen komma ut så hon åtminstone kunde hinna kissa ute.
Den stunden räckte för att såret skulle blöda genom alla bandage. Suck. Dottern fick ta emot henne via bakdörren där Xy "fälldes" till liggande position och hölls fast. Sen var det ut med alla bandage vi hade. Uh... det var bara en halv rulle kvar och ingen kompress. Ujujuj... sånt får man inte få slut på när man är djur- och barn"ägare". En ny mirakeltrasa "som-inte-luddar" blev räddningen. Den klipptes itu och rullades så såret kunde hållas stängt. Resten av bandaget gick åt och hunden skulle helst få Valium efter det. Vad gjorde man innan det fanns klibb-bandage? De är ju helt oumbärliga på djur!
En long dag gick med många suckar från Xy då hon INTE fick ut och busa. Idag blev det en tur till Apoteket för att fylla på sjukvårdsförrådet. När vi kom hem hade hon helt själv lyckats ta av bandaget hon hade på. Hon var sååå stolt! Såklart blev det omläggning med det nya bandaget direkt. Fast blödningen har nu slutat iallafall...
...och glad är matte att det räckte med ett telefonsamtal till veterinären och inget faktiskt besök. Några kronor sparade...
Den stunden räckte för att såret skulle blöda genom alla bandage. Suck. Dottern fick ta emot henne via bakdörren där Xy "fälldes" till liggande position och hölls fast. Sen var det ut med alla bandage vi hade. Uh... det var bara en halv rulle kvar och ingen kompress. Ujujuj... sånt får man inte få slut på när man är djur- och barn"ägare". En ny mirakeltrasa "som-inte-luddar" blev räddningen. Den klipptes itu och rullades så såret kunde hållas stängt. Resten av bandaget gick åt och hunden skulle helst få Valium efter det. Vad gjorde man innan det fanns klibb-bandage? De är ju helt oumbärliga på djur!
En long dag gick med många suckar från Xy då hon INTE fick ut och busa. Idag blev det en tur till Apoteket för att fylla på sjukvårdsförrådet. När vi kom hem hade hon helt själv lyckats ta av bandaget hon hade på. Hon var sååå stolt! Såklart blev det omläggning med det nya bandaget direkt. Fast blödningen har nu slutat iallafall...
...och glad är matte att det räckte med ett telefonsamtal till veterinären och inget faktiskt besök. Några kronor sparade...
Kommentarer
Trackback
